LTV – vad är det egentligen och varför är det viktigt?

Nedan är en fördjupningsartikel om LTV som är skriven av Avelskommittén med Maria Timgren i spetsen, baserat på finska erfarenheter om LTV som grund (2026-07-15)

Bretonen är en frisk och arbetsvillig ras och som jakthund utsätts dess rygg och leder för stora påfrestningar. Därför är det viktigt att känna till LTV – en medfödd förändring i övergången mellan ländrygg och bäcken som verkar förekomma hos ungefär hälften av bretonerna i Norden. De flesta hundar får aldrig några besvär, men förändringen kan bidra till smärta och nedsatt funktion. Från och med första oktober träder Svensk Bretonklubbs nya riktlinjer för god avel i kraft. I och med att klubben rekommenderar utlåtanden för LTV vill vi genom denna artikel ge en bättre förståelse för våra medlemmar om vad det är fråga om. 

Bretonen är en väldigt frisk och sund ras i jämförelse med många andra raser. Samtidigt är det en brukshund vars fysiska hälsa är av ytterst stor vikt för att den ska kunna utöva sitt rastypiska beteende effektivt. Tack vare målmedvetet avelsarbete har vi sett stora framsteg i höfthälsan hos våra bretoner. År 2010-2017 låg andelen röntgade bretoner med höftledsdysplasi (HD grad C, D eller E) på 42% medan andelen sjunkit till 32% år 2018-2025. Vi kan och bör fortsätta ha fokus på HD – men kan även glädjas över de framsteg vi lyckats ta. 

År 2025 publicerades en stor norsk veterinärvetenskaplig studie1 där det framgick att undersökta bretoner har en mycket hög frekvens (närmare 50% *) av något som heter LTV, och att det också finns ett tydligt samband mellan LTV och HD. Samtidigt började vi höra historier från bland annat Finland om hundar med fysiska problem och smärta som via veterinärundersökningar kunde kopplas till LTV. Fynden i den norska studien och ökad kunskap hos oss satte LTV i ett nytt ljus. 

*) Studien gjordes utan sidobild på ryggen. Utan sidobild kan inte en av formerna av LTV, LTV4, identifieras. Även vissa former av LTV1 är svårare att identifiera. Därför kan det antas att någon form av LTV finns hos över 50% av bretoner. 

Vad är LTV?

Hundar ska ha sju ländkotor i ryggraden men kan ha sex eller åtta stycken. När det inte finns sju fullständigt normala kotor och en normal övergång till bäckenet talar man om övergångskotor (lumbosacral transitional vertabrae). Övergångskotor förekommer troligen hos alla två- och fyrfota ryggradsdjur med bäcken. Den anatomiska avvikelsen kan vara minimal och betydelselös men kan också, i svåra fall, vara handikappande. LTV anses vara starkt ärftligt, men frekvensen hos svenska bretoner samt hur det påverkar deras hälsa är till en stor del okänd. Det finns dock en del data för andra raser, och även till en viss del bretoner i Norden, som vi kan använda oss av för att förstå situationen. 

En hund kan vara LTV-fri (LTV0), och alltså ha sju stycken fullständigt normala kotor och normal övergång till bäckenet. En hund kan också ha en missbildning, det vill säga övergångskota, av fyra olika grader. LTV1 innebär en liten anatomisk avvikelse i korsbenet, medan LTV2 och LTV3 är symmetriska respektive asymmetriska övergångskotor. LTV4 innebär att hunden har sex eller åtta ländkotor i stället för sju.

Röntgade Bretoner i Finland och Sverige, n=182

Varför är det viktigt för den vanliga bretonägaren?

En breton är en arbetshund vars kropp behöver klara av hög belastning. Därför är det viktigt att känna till eventuella avvikelser för att vid behov kunna stödja sin hund så att den kan leva ett så aktivt jaktliv som möjligt. 

Om en hund får diagnosen LTV är det lätt att bli orolig. Många undrar om hunden kommer att få ont, om den kommer att kunna jaga eller om den måste pensioneras i förtid. Svaret är att det inte finns ett enkelt ja eller nej. 

LTV är inte en sjukdom, utan en medfödd avvikelse i hur övergången mellan ländryggen och korsbenet är uppbyggd. Många hundar med LTV – även de med högre grader som LTV2, LTV3 eller LTV4 – lever ett helt normalt liv utan att någonsin visa några tecken på besvär.

Hos vissa hundar påverkar däremot den förändrade anatomin hur ryggen belastas när hunden rör sig. Kroppen försöker då kompensera genom att använda andra muskler och leder på ett annorlunda sätt, vilket kan leda till muskelspänningar, stelhet och ibland smärta.

Hos vissa hundar innebär den förändrade anatomin även att belastningen på ländryggen och övergången mot bäckenet blir ojämn. Med tiden kan det leda till ett ökat slitage i området. Forskning har visat att hundar med LTV oftare utvecklar andra förändringar i ryggen än hundar utan LTV3. Exempel på sådana förändringar är:

• degeneration i lumbosakralleden (LS-övergången), där leden mellan sista ländkotan och korsbenet bryts ned snabbare
• diskdegeneration och diskbråck i området
• spondylos, där benpålagringar bildas mellan ryggkotorna
• degenerativ lumbosakral stenos (DLSS), ett tillstånd där utrymmet för nerverna i länd-korsbensövergången blir trängre.

När förändringarna utvecklas kan de irritera eller klämma åt nervrötterna som passerar genom området. Det kan orsaka kronisk smärta, återkommande inflammation och i vissa fall neurologiska symtom som svaghet i bakbenen eller nedsatt kontroll över bakdelen. Alla hundar med LTV utvecklar dock inte dessa problem – många förblir helt symtomfria hela livet.

Hur mycket en hund påverkas beror sannolikt på flera faktorer, bland annat hur förändringen ser ut, hundens muskulatur och kondition, hur hårt den används och om den samtidigt har andra förändringar i ryggen. Därför går det inte endast utifrån röntgenbilder att avgöra om en hund kommer att utveckla symtom.

Vad kan man som bretonägare märka?

En jakthund ska kunna accelerera, bromsa, hoppa över hinder och ta sig fram i oländig terräng under många timmar. En anatomisk avvikelse som aldrig märks hos en sällskapshund kan bli tydlig när hunden utsätts för hög belastning.

Ofta kommer förändringarna smygande. Hunden kanske fortfarande jagar med stor vilja, men börjar visa små tecken som lätt kan avfärdas som ålder eller en tillfällig svacka.

Du kan till exempel märka att hunden:

 • känns stel när den reser sig efter vila,

 • tvekar att hoppa upp i bilen eller göra andra större hopp,

 • inte vill gå i trappor lika gärna som tidigare,

 • tar kortare steg med bakbenen,

 • blir trött tidigare under jaktdagen,

 • arbetar med något lägre intensitet än tidigare,

 • står eller går med uppåtkurad (välvd) rygg,

 • reagerar när man känner över ländryggen.

En del hundar får också återkommande muskelspänningar i rygg, bakdel eller lår när kroppen försöker avlasta den förändrade delen av ryggen. Hundar är dessutom skickliga på att dölja smärta. I stället för tydliga tecken kan de börja söka lite kortare, hoppa upp på flaket mer försiktigt, behöva längre återhämtning efter jakt eller bli mindre toleranta mot hantering.

Hos de flesta hundar stannar besvären vid stelhet eller återkommande muskelspänningar. Om slitaget i länd-korsbensövergången fortsätter kan smärtan bli mer uttalad. I mer ovanliga fall kan nervrötterna påverkas, vilket kan leda till svaghet i bakbenen, att hunden börjar släpa klorna eller får svårt att hoppa och röra sig normalt. I sällsynta fall kan kraftig smärta leda till att hunden reagerar aggressivt när den känner sig trängd eller när någon rör vid det smärtsamma området. Sådana symtom och beteende ska alltid undersökas av veterinär.

Lyckligtvis finns det mycket man som hundägare kan göra för att minska och förebygga belastningen på ryggen. Precis som hos människor kan en stark och vältränad kropp kompensera bättre för en anatomisk avvikelse. Regelbunden fysträning, en successiv uppbyggnad av konditionen inför jaktsäsongen, ordentlig uppvärmning före arbete, nedvarvning efteråt och tillräcklig återhämtning kan minska risken för överbelastning. Hundar som lätt utvecklar muskelspänningar kan också ha nytta av regelbundna besök hos fysioterapeut.

För en ras där uppskattningsvis hälften av hundarna har någon grad av LTV och ungefär var femte har en mer uttalad förändring (LTV2–LTV4) är kunskap en viktig del av förebyggandet. En LTV-diagnos säger inte hur just den enskilda hunden kommer att fungera. Men om vi känner till att vår hund har en LTV-förändring kan vi beakta detta i hur vi tränar våra hundar, hur vi belastar dem i jakten, och vi kan vara uppmärksamma på tidiga tecken på smärta och söka hjälp i tid om problem uppstår. På så sätt kan vi ofta förebygga eller mildra besvär. En hund som hålls i god kondition och får hjälp om besvär har ofta mycket goda förutsättningar att leva ett aktivt jaktliv – även med en LTV-förändring.

Varför är det viktigt för aveln?

Det vi i dagsläget vet om LTV tyder på att ärftligheten av missbildningen är stor. Även små avvikelser som i praktiken inte påverkar den individuella hunden märkbart (LTV1) är av stor betydelse i aveln. Om vi studerar schäfer-rasen med närmare 10 000 undersökta hundar kan vi konstatera att ca 80% av avkommorna av två LTV-fria (LTV0) föräldrar är LTV-fria. Denna siffra faller märkbart redan då ena föräldern har LTV, och ytterligare om båda föräldrarna är LTV-positiva (se tabellen nedan). Detta gäller även i fall där båda föräldrarna har LTV1. I Finland har vi data på närmare 200 bretoner. Där vi kan se ett motsvarande mönster där friska avkommor av kombinationer där minst ena föräldern har LTV0 ligger på ca 70%, medan andelen är <50% i fall där föräldrarnas LTV-status är okänd eller positiv.

Även LTV och HD har ett tydligt samband. Sambandet betyder inte att LTV orsakar höftledsdysplasi, men hundar med LTV har i studier1 visat sig ha HD oftare än hundar utan LTV.

Genom att öka informationen om rygghälsan på våra bretoner kan vi arbeta för att våra jakthundar ska vara så sunda och friska som möjligt.

Baserat på schäfer, n=~10 000

LTV+ betyder LTV1 till LTV4

Vad händer nu? 

Bretonklubben har uppdaterat sina rekommendationer för god avel, och de nya rekommendationerna träder i kraft från och med oktober. Vi rekommenderar att alla hundar som används i avel ryggröntgas med sidobilder och att röntgenbilderna skickas till INCOC i Finland för avläsning. Instruktioner om hur man går till väga hittas via vår hemsida (LTV | Svensk Bretonklubb). Bilderna tas enklast i samband med HD-röntgen, och vår förhoppning är att så många medlemmar som möjligt ryggröntgar sina hundar för att öka kunskapen inom området och stödja de avelsval våra bretonuppfödare kan göra. 

Fakta: Vanliga myter om LTV

❌ “LTV 1-4 betyder att hunden kommer att få ont.”

✔️ Nej. Många hundar med LTV utvecklar aldrig några symtom och lever ett aktivt liv.

❌ “LTV3 och LTV4 betyder att hunden inte kan användas som jakthund.”

✔️ Nej. Många jakt- och brukshundar med dessa grader arbetar utan problem under många år. Det är hundens funktion och eventuella symtom som avgör – inte enbart röntgenbilden. 

❌ “LTV1 är betydelselöst för hunden.”

✔️ Inte nödvändigtvis. LTV 1 är den lindrigaste anatomiska förändringen och risken för ryggproblem av den orsaken liten. Vid ryggbesvär, oavsett LTV 1-4, bör alltid eventuella andra orsaker beaktas och utredas.

❌ “Alla hundar med LTV behöver behandling.”

✔️ Nej. Behandling behövs bara om hunden har besvär. Symtomfria hundar behöver oftast ingen behandling, men mår bra av god muskelstyrka, normal kroppsvikt och genomtänkt träning som beaktar deras anatomiska avvikelse.

❌ “LTV är en sjukdom.”

✔️ Nej. LTV är en medfödd anatomisk avvikelse. Det är först om förändringen leder till slitage, nervpåverkan eller smärta som den blir ett medicinskt problem.

❌ “Röntgen visar hur ont hunden har.”

✔️ Nej. Två hundar med samma LTV-grad kan fungera helt olika. Därför måste veterinären alltid bedöma både röntgenbilderna, eventuella magnetröntgenbilder (som kan ge information om nervpåverkan) och hur hunden faktiskt mår och rör sig.

Källor och vidare läsning

Artikeln baserar sig på studier och information som funnits tillgänglig i juni 2026. Kunskapen inom området utvecklas snabbt och ny information som ändrar den uppfattning vi har i dag kan uppkomma senare. Studier inom området:

• Finska Kennelklubben (Suomen Kennelliitto). Basis for LTV grading (lumbosacral transitional vertebra). Anu Lappalainen, 2024. Beskriver den officiella finska klassificeringen av LTV (LTV0–LTV4) och de anatomiska kriterierna för bedömning.
• Basis for LTV grading (PDF): https://www.incoc.fi/asiat/uploads/2024/02/Basis-for-LTV-grading.pdf
• 3) Lappalainen AK, Salomaa R, Junnila J, Snellman M, Laitinen-Vapaavuori O. Alternative classification and screening protocol for transitional lumbosacral vertebra in German shepherd dogs. Acta Veterinaria Scandinavica. 2012;54:27. Studien beskriver den klassificering som senare utvecklats till dagens finska screeningssystem och visar sambandet mellan LTV, degeneration i länd-korsbensövergången och cauda equina-syndrom. 
• Alternative classification and screening protocol for transitional lumbosacral vertebra in German shepherd dogs - PMC
• Damur-Djuric N, Steffen F, Hässig M, Morgan JP, Flückiger MA. Lumbosacral transitional vertebrae in dogs: Classification, prevalence, and association with sacroiliac morphology. Veterinary Radiology & Ultrasound. 2006;47(1):32–38. Den klassiska studien som beskrev olika typer av LTV och visade att förekomsten varierar mellan raser, vilket talar för en genetisk bakgrund. 
• LUMBOSACRAL TRANSITIONAL VERTEBRAE IN DOGS: CLASSIFICATION, PREVALENCE, AND ASSOCIATION WITH SACROILIAC MORPHOLOGY - DAMUR‐DJURIC - 2006 - Veterinary Radiology & Ultrasound - Wiley Online Library
• 1) Berg JA, Sævik BK, Lingaas F, Trangerud C. Lumbosacral transitional vertebra in 14 dog breeds in Norway: Occurrence, risk factors and association with hip dysplasia. The Veterinary Journal. 2024. Studien omfattar 13 950 hundar från 14 raser och visar att LTV2 och LTV3 är associerade med en ökad förekomst av höftledsdysplasi (HD).
• Lumbosacral transitional vertebra in 14 dog breeds in Norway: Occurrence, risk factors and association with hip dysplasia - ScienceDirect
• Berg JA, Sævik BK, Trangerud C, m.fl. Genetic analyses of lumbosacral transitional vertebra and hip dysplasia in nine dog breeds in Norway. Acta Veterinaria Scandinavica. 2025. Visar att LTV har hög arvbarhet och bekräftar det genetiska sambandet mellan LTV och HD i flera raser.
• Open access-artikeln: https://link.springer.com/article/10.1186/s13028-025-00810-z
• Berg JA, Sævik BK, Lingaas F, Trangerud C. Transitional lumbosacral vertebrae in black Norwegian elkhound and Brittany dogs: Clinical findings and its association with degenerative lumbosacral stenosis. Acta Veterinaria Scandinavica. 2025. Studie på breton och svart älghund som visar att hundar med LTV2 och LTV3 oftare uppvisar ländryggssmärta och förändringar förenliga med degenerativ lumbosakral stenos (DLSS).
• Open access-artikeln: https://link.springer.com/article/10.1186/s13028-025-00797-7
• Berg JA, m.fl. Evaluation of the effects of asymmetric lumbosacral transitional vertebra on pelvic morphology in dogs using ventrodorsal radiographs. Acta Veterinaria Scandinavica. 2024. Undersöker hur asymmetrisk LTV påverkar bäckenets form och biomekanik.
• Open access-artikeln: https://link.springer.com/article/10.1186/s13028-024-00785-3